Kim har drabbats hårt av Kristianstad kommuns godtyckliga bedömningar. Hans funktionsnedsättning har inte förändrats, ändå dras hans beslut om personlig assistans in.
Kims ärende uppmärksammas av Kristianstadbladet:
”Kim Svensson, 32, år har en cp-skada som gör att han sitter i rullstol. Han kan inte stå eller gå. Han har spasmer som gör att han har stora svårigheter att komma upp ur sängen, klä på sig, äta och gå på toaletten själv. I tio år har han haft personlig assistans, men precis som i fallet med Kåre Kristensson har kommunen beslutat att 53,75 timmar i veckan ska bli noll. Hans grundläggande behov anses bara vara 4 timmar och 50 minuter i veckan enligt omsorgsförvaltningen, vilket inte ger rätt till assistans.
Trots läkarintyg som styrker hans behov och ett beslut från förvaltningsrätten som gett honom rätt till sina timmar.
Men kommunen gav sig inte utan överklagade vidare till kammarrätten och för några dagar sedan kom beskedet: kommunen får rätt.
– Jag kan köpa att det kan bli fel och att man då överklagar, men inte att man överklagar igen när jag en gång fått rätt. Varför är det så farligt att hjälpa en människa som behöver hjälp? Ingen söker den här insatsen för att det är kul, hade jag inte behövt det hade jag hellre kunnat jobba och tjäna pengar, säger Kim.
Beskedet är tufft, berättar Linda Backström, nära vän till Kim. Hon har drivit hans ärende tillsammans med Magnus Ivarsson och Karin Ståhlnacke på God Assistans genom domstolarna och det har varit en berg-och-dalbana mellan hopp och förtvivlan. Den siste oktober tas assistansen bort.
– Vi har börjat om från noll nu, ansökt om ny utredning och assistans igen, ansökt om ledsagning och hemtjänst. Vi börjar om från början med något som har fungerat så bra, för att kommunen ska spara pengar, säger Linda.
Att börja om från början innebär ny utredning med folk som ska hem till honom och klocka toalettbesöken. Kims stora oro är att det ska bli som innan han fick assistans. Då hade han hemtjänst några år efter att han slutat gymnasiet. Men efter flera incidenter där han trillat i badrummet, hittats sittande i sin egen avföring och bara levde på Billys pan pizza ansökte hans vänner om assistans. Med assistans fick han tillbaka ett socialt liv och trygghet, förklarar Linda.
– Vi pratar om rätten att som 32-åring kunna ha ett värdigt liv, få ha livskvalitet.
Alternativet nu för Kim blir hemtjänst. Men Kim är stel i sina leder, något som blivit värre med åren och som även påverkas negativt av kallt väder. Det innebär att det kan ta 1,5 timme för honom att klä på sig på morgonen utan hjälp, berättar Lotta, assistent till Kim.
– Han kan inte ta fram frukost själv, inte sätta på TV:n, ta en dricka i kylen eller hämta en varmare tröja. Då skulle han behöva larma på hemtjänst.
Varför tror ni att kommunen driver de här ärendena så långt?
– Ju fler avslag de kan påvisa ju mer kan de ha och visa upp som vägledande i andra fall, och få fler avslag, säger Linda.
Omsorgsförvaltningen tar ogärna egna beslut, menar Lotta.
– De lutar sig helst mot domstolsbeslut, så de inte själva behöver stå för det. Som medborgare i Kristianstad tycker jag det rimmar illa med den värdighetsgaranti man har i kommunen och som de påstår att de står för. Har de en sådan garanti för LSS precis som för boenden? Jag har inte hittat någon.
Tiden efter kommunens besked 2019 har präglats av oro och ovisshet för Kim. Just nu är ångesten stor för att nästa instans blir ett LSS-boende.
– Jag undrar om beslutsfattarna i dess frågor verkligen förstår vad det är de utsätter dessa människor för? Att behöva kriga för rätten till ett liv. Är det verkligen värdigt? undrar Linda.”
Hela artikeln finns att läsa här.
Vill du komma i kontakt med oss?
Mejla info@godjuridik.se eller ring oss på tfn 010-405 55 40