Kategori: Uncategorized

Oroande utveckling av personlig assistans

man i rullstol med personlig assistent

Vi jurister är oroade över assistansens utveckling

Vi som arbetar med assistans är oroade över utvecklingen. Trots att regeringen har vidtagit åtgärder för att fler ska få assistans genom att exempelvis återinföra andning och sondmatning som grundläggande behov, så ser vi otroligt många som har behovet men som inte beviljas insatsen vare sig från Försäkringskassan eller kommunen.

För den som inte är insatt kan detta te sig obegripligt. Vad är det som gör att det har blivit så här?

För att beviljas assistans krävs att den enskilde har en viss mängd grundläggande behov per vecka. Med grundläggande behov avses hjälp med andning, personlig hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade. För att beviljas assistans från Försäkringskassan ska den enskilde ha 20 timmar grundläggande behov per vecka. För att beviljas assistans från kommunen finns ingen nedre gräns, men enligt rättspraxis bör den enskilde ha cirka 7 timmar grundläggande behov per vecka för att beviljas insatsen.

Har funktionsnedsattas grundläggande behov minskat på senare år? Nej, naturligtvis inte. Tyvärr är det ofta så att den enskildes hjälpbehov tenderar att öka över tid.

Det är istället rättspraxis, i många fall framdriven av myndigheterna, och myndigheternas hårdare bedömningar som har lett fram till allt fler avslagsbeslut och indragna beslut.

Vi har gjort en jämförelse av hur bedömningar kunde se ut i tidigare, i början av 2000-talet, och hur de ser ut nu.

 

FÖRR

NU

Personlig hygien

 

Hela toalettbesöket, duschen, handtvätten m.m. räknades som grundläggande behov. Även sminkning, rakning och insmörjning räknades som grundläggande behov.

Enbart ”aktiva moment” som avtvättning i dusch, torkning vid toalettbesök etc. räknas som grundläggande behov. Det är inte ovanligt att den yrkade tiden halveras. Sminkning, rakning och insmörjning räknas inte längre till det grundläggande behovet personlig hygien då det inte avser att hålla kroppen ren från smuts och andra ohälsosamma ämnen.

Av- och påklädning

 

Ytterkläder ansågs tillhöra det grundläggande behovet av- och påklädning

Enbart kläder närmast kroppen räknas som grundläggande behov. Detta medför även att hjälp med ortoser inte räknas som grundläggande eftersom det krävs en socka mellan ortosen och huden.

Måltider och sondmatning

 

Hjälp att värma, skära och äta maten ansågs vara grundläggande behov.

Enbart att föra maten till munnen räknas som grundläggande. Efter en lagändring 1 november 2019 räknas numera även sondmatning som grundläggande behov.

Kommunikation

 

Kunde personen inte tala beviljades hen regelmässigt kommunikation som grundläggande behov, ofta med 7 timmar per vecka.

Nu krävs att intygen styrker att det krävs kunskap om personens kommunikationssätt, funktionsnedsättning samt ingående kunskap om personen själv. Det räcker inte med allmän kunskap om personen. Skillnaden är otroligt svår att intyga och därför beviljas inte många kommunikation som grundläggande behov längre.

Annan hjälp som kräver ingående kunskap om den funktionshindrade

 

Tillsyn p g a epilepsi, andningsproblem och annan medicinsk problematik samt utåtagerande och självskadande beteende gav rätt till det femte grundläggande behov. Den som fysiskt kunde utföra sina grundläggande behov, men inte gjorde det p g a en psykisk funktionsnedsättning beviljades också rätt till assistans för detta grundläggande behov.

Det krävs en psykisk funktionsnedsättning, utåtagerande och/eller självskadande beteende av en viss frekvens samt att hjälpbehovet måste tillgodoses av en person med ingående kunskap om den funktionsnedsatta personen, ofta kopplat till det grundläggande behovet kommunikation. Tillsyn p g a epilepsi och annan medicinsk problematik ger inte rätt till assistans för detta grundläggande behov. I princip ingen beviljas assistans för detta grundläggande behov.

Andning

 

Tidigare ingick hjälp med andning i det grundläggande behovet annan hjälp
som kräver ingående kunskap.

Från och med 1 november 2019 har man infört andning som ett eget grundläggande behov.

När man gör denna jämförelse är det lätt att förstå att allt färre beviljas insatsen personlig assistans. Om det gäller ett barn är det dessutom ofta så att det normala föräldraansvaret anses oerhört långtgående och drar ner beviljad tid för de grundläggande behoven, vilket får till effekt att barn i ännu större utsträckning än vuxna har svårt att beviljas assistans.

Av politikernas januariöverenskommelse punkt 64, som gäller personlig assistans, framgår att alla som har rätt till stöd ska få det. Vi som arbetar med assistans tycker att få som har rätt till stöd får det.

Politikerna har vidtagit vissa åtgärder, såsom lagändring gällande sondmatning och andning. Regleringen gällande dessa grundläggande behov kommer dessutom att stärkas från och med juli 2020. Regeringen har dessutom tillsatt en ny utredning gällande tillsyn, egenvård och föräldraansvar som ska vara klar i slutet av mars 2021. Vad utredningen leder fram till återstår att se.

Om politikerna vill få till stånd en verklig förändring och återupprätta insatsen så att den enskilde har en rimlig chans att beviljas assistans igen, anser vi att steg ett bör vara att fastställa att de grundläggande behoven i sin helhet ska vara assistansgrundande. Allt annat är orimligt. Det är oerhört integritetskränkande för den enskilde att behöva uppskatta hur lång tid av toalettbesöket som utgörs av torkning. Om insatsen assistans beviljas, trots allt, så tillgodoses inte den enskildes hela hjälpbehov i och med att myndigheterna enbart beviljat tid för aktiva moment. Insatsen blir mer av en punktinsats, liknande hemtjänst, och den enskilde måste förlita sig på anhöriga för att få hela hjälpbehovet tillgodosett.

Enligt lag är meningen med personlig assistans att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra. Så ser inte verkligheten ut.

 

Linda Bergstrand
Christian Källström
Karin Ståhlnacke
Maria Sjöblom
Ann-Marie Stolberg

Jurister på God Juridik och God Assistans

Vill du komma i kontakt med oss? Mejla info@godjuridik.se eller ring oss på tfn 010-405 55 40

Debattartikel: Varför återkräver Försäkringskassan ersättning som använts korrekt?

Återkravet ger ingen ökad trygghet för den assistansberättigade, utan har enbart negativa effekter

I en debattartikel på Heja Olika bemöter God Juridiks VD tillika jurist Christian Källström Försäkringskassans beslut om återkrav på 10 miljoner kronor gällande tidigare utbetald assistansersättning. 

Försäkringskassan ansåg att ersättningen utbetalats felaktigt, då anordnaren saknade tillstånd för den personkrets som assistansen utfördes för. Det saknades således inte tillstånd för att utföra assistans, utan tillstånd för aktuell personkrets.

Då Försäkringskassan hade informationen och ersättningen inte använts till något annat än just assistans anser Christian Källström att Försäkringskassan kunde ha agerat på ett annat sätt, då detta återkrav drabbar såväl anordnaren och den enskilde negativt.

Du kan läsa artikeln i sin helhet här.

Vill du komma i kontakt med Christian når du honom lättast via e-post: christian.kallstrom@godjuridik.se

 

Fotnot: Christian Källström har inte varit juridiskt ombud i det aktuella målet.

LVU och bevisning

Lite reflektioner kring bevis efter en muntlig förhandling i kammarrätten i ett LVU-ärende.

Beviskravet

I ärenden om tvångsomhändertagande av barn ska man givetvis utgå från barnets bästa. Det är risken att barnets far illa som ska bedömas. Detta medför att beviskraven inte ställs lika högt här som i brottsmål. Det måste således inte vara bevisat bortom rimligt tvivel att exempelvis föräldrarna gjort på det sätt som socialtjänsten anger.

I HFD 2018 ref. 6 anger HFD följande.

Ett tvångsingripande med stöd av LVU är en mycket ingripande åtgärd för både barnet och dess familj och får bara vidtas om det finns tungt vägande skäl. En felaktig bedömning av om det förekommit misshandel eller något annat missförhållande i hemmet kan leda till att ett barn utan grund separeras från sina föräldrar. För ett förordnande om tvångsvård måste det därför åtminstone krävas att det är sannolikt att något av de missförhållanden som nämns i 2 § föreligger.

Å andra sidan är LVU en skyddslagstiftning och det är därför barnets intresse som står i fokus. Vid prövningen av om det har förekommit missförhållanden i hemmet måste därför beaktas att en felaktig bedömning kan leda till att ett barn berövas samhällets skydd från en riskfylld hemsituation. När det som i detta fall handlar om synnerligen allvarliga anklagelser om fysiskt våld bör beviskravet därför inte ställas högre än vad nyss sagts.

”Sannolikt” är således ribban som socialtjänsten ska komma över.

HFD anger vidare följande.

Om det är fråga om ett enstaka övergrepp måste utredningen ge starkt stöd för att övergreppet ägt rum. Finns det en bredare utredning om ett misstänkt missförhållande kan den samlade bevisningen göra att beviskravet är uppnått även om det finns anledning att ifrågasätta vissa uppgifter om enskilda händelser eller omständigheter (se HFD 2011 ref. 6 och HFD 2017 ref. 42, jfr HFD 2014 ref. 46).

Så långt är allt fullt rimligt. Problemet uppstår dock när det gäller själva bevisningen som ska ligga till grund för bedömningen om det är sannolikt att det som socialtjänsten påstår har skett också faktiskt har skett.

Bevisningen

Bara för att beviskraven är sänkta i förhållande till brottsmål så betyder det inte att värderingen av bevisningen ska vara annorlunda.

I mitt nu aktuella fall har BUP och socialtjänsten gjort en mängd anteckningar under samtal med mamman och en dotter. Dessa anteckningar är socialtjänstens bevis och de ligger till grund för tvångsomhändertagandet och fastställandet av omhändertagandet i förvaltningsrätten.

Journalanteckningarna är personalens sammanfattningar och inte ord för ord om vad som har sagts av personerna i fråga, och inte heller framgår vad eller hur socialtjänsten ställt sina frågor. Det framgår således inte hur samtalen genomförts.  

Vid den muntliga förhandlingen anger personerna i fråga något helt annat än vad som angetts i journalerna och till sina ombud anger de något annat än vad socialtjänsten antecknat.

Socialtjänsten och förvaltningsrätten tycker att denna bevisning räcker för att omhänderta barnen.

Frågan är, i jämförelse med bevisning i brottsmål, om detta verkligen är en sådan bevisning som medför att det kan anses sannolikt att det som påstås faktisk har inträffat.

HD anger i det så kallade Balkongmålet (NJA 2015 s. 702) följande.

I detta mål har sådant som antecknats i samband med förundersökningen åberopats i stor utsträckning. Vid bedömningen av uppgifter av sådant slag, t.ex. anteckningar från polisförhör, måste beaktas att förhör under förundersökningen inte sker med sådana rättssäkerhetsgarantier som gäller vid förhör inför en domstol och i parternas närvaro. De noteringar som görs av polisen kan ha blivit missvisande av flera skäl. Bland annat kan förhörsledaren och den som har förhörts ha talat förbi varandra utan att det framgår av anteckningarna. Är det fråga om skriftliga sammanfattningar från ett förhör kan det vara oklart vilka frågor som faktiskt har ställts och därmed också vilka förhållanden som det har legat nära till hands för den hörde att berätta om. Vidare kan upplysningar, som först senare visar sig vara viktiga, ha utelämnats. Uppgifter kan också ha getts en annan nyans än den som den hörde har velat förmedla.

Det finns skäl att påpeka, att det förhållandet att en uppteckning från ett förhör har lästs upp för förhörspersonen och godkänts av denne, inte är någon garanti för att han eller hon verkligen i alla delar står bakom den redovisning av förhöret som finns nedtecknad eller att redovisningen fullt ut återspeglar förhöret.

Syftet med förundersökningen är i första hand att skapa underlag för beslut i åtalsfrågan. Genom förundersökningen får parterna också möjlighet att bedöma vilken bevisning som bör åberopas inför domstolen. Vad som sker under förundersökningen ska inte betraktas som en del av rättegången. Det är därför angeläget att berättelser som har lämnats under förundersökningen får läggas fram bara då rättegångsbalken lämnar utrymme för detta (se p. 19) och att berättelserna värderas mot den nu angivna bakgrunden.

I brottsmål är det således det som muntligt framförs i domstol som är avgörande. Detta följer av den så kallade muntlighetsprincipen. Denna princip är inte en del av förvaltningsprocessen men kan ge viss vägledning. Det som framkommer ovan ger dock uttryck för att man ska beakta det som framförts skriftlig med försiktighet, i synnerhet om det är sammanfattningar.

Samma försiktighet med bevisvärdering torde också föreligga i mål om tvångsomhändertagande. Utifrån detta torde således socialtjänstens bevis, i form av sammanfattande journalanteckningar, värderas tämligen lågt.

I domarbloggen anges också följande.

http://www.domarbloggen.se/sodertorns-tingsratt/nar-ar-bevisningen-tillracklig-i-brottmal/

Videoförhör med barn

När det är fråga om videoinspelade förhör från förundersökningen med mindre barn, där varken den tilltalade eller dennes försvarare närvarat, måste de uppgifter som lämnats där värderas med försiktighet. Det är särskilt viktigt att ledande eller suggestiva frågor undviks och att förhörsledaren inte förmedlar några egna omdömen i fråga om barnets berättelse. När så ändå sker utgör detta en omständighet som är ägnad att sänka bevisvärdet av barnets berättelse.

Inspelade förhör ska således värderas med försiktighet. Det borde också innebära att sammanfattande journalanteckningar, där det är omöjligt att veta om det ställs ledande frågor eller om socialtjänstens handläggare förmedlar egna omdömen, har ett mycket lågt bevisvärde.

De personer, som journalanteckningar anges härröra från, framförde sin version muntligt i domstolen och påstod att socialtjänstens anteckningar inte stämmer. Journalanteckningarna från socialtjänsten får således inte stöd av den muntliga bevisningen i domstolen.

Att det föreligger flera olika journalanteckningar förtar inte det faktum att varje anteckning är behäftad med brister. Det således tveksamt om antalet anteckningar ökar bevisvärdet.

En svag bevisning i form av sammanfattande journalanteckningar mot muntliga uppgifter i både förvaltningsrätt och kammarrätt torde medföra att kriteriet ”sannolikt” inte är uppnått.

Detta borde leda till att kammarrätten upphäver omhändertagandet eftersom socialtjänsten inte bevisat sina påståenden. En inte alltför vågad gissning är dock att kammarrätten inte alls ändrar domen!

I ljuset av detta kan man också fråga sig varför socialtjänsten inte spelar in alla samtal som ska ligga till grund för ett tvångsomhändertagande? Med dagens teknik är det uppenbart inte särskilt svårt och det skulle undanröja många tvivel och öka bevisvärdet. I slutändan skulle det leda till en bättre möjlighet för domstolen att säkerställa barnets bästa.

/Christian Källström, VD och jurist på God Juridik

Vill du komma i kontakt med mig når du mig lättast via e-post: christian.kallstrom@godjuridik.se

 

 

 

Prövningstillstånd i Hovrätten

Porträttbild Karin Ståhlnacke

God Juridiks jurist Karin Ståhlnacke har beviljats prövningstillstånd i Hovrätten i ett ärende rörande entledigande av godmanskap.

God juridik driver ett ärende rörande entledigande av godmanskap där huvudmannen är en ung man och hans god man, Linda Backström, innehaft sitt uppdrag under hela nio år. Under hela sitt uppdrag har det aldrig riktats kritik gentemot Linda Backström avseende hur hon skött godmanskapet.

I februari 2019 erhöll Lindas huvudman ett beslut från Kristianstad kommuns omsorgsnämnd med besked att hans personliga assistans enligt LSS helt dras in. Med anledning av detta publicerade Linda ett inlägg på sociala medier. I inlägget beskriver Linda sin och sin huvudmans frustration samt skildrar sin upplevelse av omsorgsnämndens bemötande.

Överförmyndarnämnden entledigade, med anledning av ovanstående, Linda från uppdraget som god man. Detta trots att Lindas huvudman tydligt påtalar att han fortsatt önskar Linda som god man.

God juridik driver detta ärende för att få svar på dels hur man ska tolka kraven enligt lag på att en god man ska vara rättrådig, erfaren och en i övrigt lämplig person  (enligt 11 kap. 12 § FB), samt dels frågan i vilken utsträckning en god man har yttrandefrihet i sociala medier.

För information, Linda har inte brutit mot någon sekretess då hennes huvudman har varit helt införstådd, och samtyckt, till alla publiceringar på Facebook som Linda gjort. Huvudmannen har vidare uttryckt en stark vilja att ha kvar Linda som sin god man.

God juridik beviljades nyligen prövningstillstånd för detta ärende i Hovrätten.

/Karin Ståhlnacke, jurist på God Juridik

Vill du komma i kontakt med mig? Mejla till karin.stahlnacke@godjuridik.se

Referat av ny dom från HFD avseende assistansersättning

I ett nyligen avgjort mål konstaterade Högsta Förvaltningsdomstolen att ett tillsynsbehov på grund av epilepsi aldrig kan anses utgöra ett grundläggande behov då tillsynsbehovet inte har sin grund i en psykisk funktionsnedsättning.

Referat av HFD 2020-02-10 i mål nr 3757-18:

En kvinna med grava psykiska funktionsnedsättningar och en svår form av epilepsi med frekventa anfall och så kallade droppattacker fick sin assistansersättning indragen från Försäkringskassan. Beslutet motiverades med att hennes tillsynsbehov till följd av epilepsin endast kunde beaktas som andra personliga behov, eftersom det inte kunde jämställas med sådan aktiv tillsyn av övervakande karaktär som syftar till att minska riskerna för allvarliga konsekvenser av ett utagerande beteende. Då behovet av hjälp med de grundläggande behoven personlig hygien, på- och avklädning samt kommunikation bedömdes understiga 20 timmar per vecka hade kvinnan inte rätt till assistansersättning.

Kvinnan överklagade och förlorade i Förvaltningsrätten, men fick därefter rätt i Kammarrätten. Försäkringskassan överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen som meddelade prövningstillstånd.

Högsta Förvaltningsdomstolen konstaterade att målet handlade om att fastställa huruvida kvinnans behov av tillsyn samt aktiverings- eller motiveringsinsatser skulle anses utgöra grundläggande behov eller om hjälp med detta skulle betraktas som andra personliga behov.

Högsta Förvaltningsdomstolen gick grundligt igenom lagens förarbeten och konstaterade att den ursprungliga tanken, när det femte grundläggande behovet infördes, inte var att tillägget ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” skulle utgöra ett självständigt grundläggande behov. En sådan ordning hade inneburit att psykiskt funktionsnedsatta personers olika behov på grund av varaktiga funktionsnedsättningar skulle komma att utgöra grundläggande behov så snart den aktuella hjälpen förutsätter ingående kunskaper om den funktionsnedsatte. Regleringen borde istället förstås så att psykiskt funktionsnedsatta personer kan få personlig assistans för kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser som syftar till att förmå personen att själv tillgodose något av de grundläggande behoven. Hjälpen är då inte av praktisk natur eftersom personer i fråga rent fysiskt har förutsättningar för att klara detta, men stödet ska ändå anses utgöra ett grundläggande behov. Hjälpen måste emellertid vara av kvalificerad natur och innebära något mer än vägledning, påminnelser och instruktioner. Ett mer allmänt stöd utgör inte ett grundläggande behov, men kan däremot vara ett annat personligt behov.

Högsta Förvaltningsdomstolen konstaterade också att vid sidan av detta har i rättspraxis tillägget ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” ansetts ge stöd för att sådan aktiv tillsyn av övervakande karaktär som behövs för att begränsa allvarliga konsekvenser av ett utagerande beteende också ska betraktas som ett grundläggande behov för psykiskt funktionsnedsatta personer. För att en sådan aktiv tillsyn ska anses som ett grundläggande behov har krävts att den – med hänsyn till den funktionsnedsattes svårigheter att kommunicera – förutsätter ingående kunskaper om personen i fråga. Vidare måste tillsynen behövas för att begränsa risken för att den funktionsnedsatte skadar sig själv, andra personer eller egendom. Personlig assistans för annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionsnedsatte kan endast ges till personer som har en psykisk funktionsnedsättning. Av detta följer att ett behov av aktiv tillsyn av övervakande karaktär måste ha sin grund i den psykiska funktionsnedsättningen. Ett tillsynsbehov som beror på något annat kan inte anses utgöra ett grundläggande behov.

I det aktuella målet bedömde Högsta Förvaltningsdomstolen att den funktionsnedsatta kvinnan inte hade ett utagerande beteende i sådan omfattning och grad att det fanns ett behov av aktiv tillsyn för att begränsa risken för att hon skadade sig själv, andra personer eller egendom. Kvinnans behov av tillsyn var föranlett av hennes epilepsi och syftade till att begränsa riskerna för att hon skulle skada sig i samband med epileptiska anfall. Tillsynsbehovet hade således inte sin grund i kvinnans psykiska funktionsnedsättning och utgjorde därmed inte ett grundläggande behov i den mening som uttrycket har i LSS. Kvinnan ansågs därmed inte ha rätt till assistansersättning.

/Linda Bergstrand, jurist på God Juridik

Vill du komma i kontakt med mig? Mejla till linda.bergstrand@godjuridik.se

Ytterligare utredning gällande personlig assistans

Regeringen har gett Fredrik Malmberg, i egenskap av särskild utredare, i uppdrag att se över möjligheten att stärka rätten till personlig assistans för stöd vid egenvårdsinsatser, föreslå hur rätten till personlig assistans för behov av hjälp med tillsyn kan stärkas samt se över hur föräldraansvaret vid bedömningen av barns rätt till personlig assistans kan smalnas av. Syftet, enligt regeringen, är att öka kontinuiteten och förutsägbarheten inom personlig assistans och assistansersättning. Regeringen skriver att det är en prioriterad fråga att stärka assistansen. Utredningen ska vara klar 23 mars 2021.

Jag tycker att det är bra att regeringen väljer att utreda vidare, eftersom jag personligen anser att den LSS-utredning som presenterades i januari 2019 inte var mycket att hänga i julgranen. Vad som händer med LSS-utredningen är väl fortfarande oklart, men denna utredning har i alla fall ett avsevärt trevligare syfte – att stärka istället för att spara. Att regeringen valt just Fredrik Malmberg som utredare är glädjande i sammanhanget. Fredrik Malmberg har arbetat som barnombudsman i många år och 2017 utsågs han till generaldirektör för specialpedagogiska skolmyndigheten.

Det är viktiga frågor som ska utredas. Jag håller med om att föräldraansvaret, som i myndigheternas ögon många gånger tenderar att vara i det närmaste obegränsat, bör smalna av och förtydligas så att bedömningarna blir mer enhetliga och rättssäkra. Även tillsynsbehovet, främst kanske för personer med icke-fysiska funktionsnedsättningar, bör prioriteras. Vad gäller egenvård så tänker jag att för sjukvårdens skull vore det bra om man kunde gå tillbaka till att tro på den enskilde istället för att begära egenvårdsintyg till höger och vänster.

Men det finns saker som jag anser är viktigare att utreda än det som nu har presenterats och som jag önskar hade prioriterats:

  1. Det krävs en utredning och ett ställningstagande kring grundläggande behov.

    Ett toalettbesök borde rimligen återgå till att anses som integritetsnära i sin helhet. Det är inte moraliskt försvarbart att handläggaren ska uppskatta hur många sekunder själva torkningen kan ta och enbart bevilja tid för detta moment.

    Man bör utreda hur det kommer sig att ingen verkar uppfylla kraven för det femte grundläggande behovet (annan hjälp som kräver ingående kunskap). Möjligen ingår det i uppdraget att föreslå hur rätten till personlig assistans för behov av hjälp med tillsyn kan stärkas. Jag hoppas det.

    Vidare anser jag, lite förenklat, att det borde vara självklart att den som inte kan uttrycka sig så att myndighetshandläggaren förstår bör anses uppfylla kraven på att beviljas kommunikation som grundläggande behov. I dagsläget är det få personer som uppnår kraven för att beviljas kommunikation som grundläggande behov, ofta med motiveringen att man bara behöver lära sig den funktionsnedsatta personens kommunikationshjälpmedel men inte behöver kunskap om den funktionsnedsatta personen. Detta, anser jag, bara är ett sätt att ytterligare kapa tid från grundläggande behov.

    Sammantaget är bedömningen av de grundläggande behoven ofta orimlig i förhållande till hur verkligheten ser ut, vilket gör att den som borde beviljas assistans inte gör det.
  2. Fastställ att en myndighet ska vara huvudman för personlig assistans/assistansersättning. Det är orimligt och rättsosäkert att två olika myndigheter utreder samma sak, utifrån samma lagrum och ofta kommer fram till olika bedömningar. Allt för att bolla över kostnaden för insatsen till någon annan. Den enskilde borde aldrig behöva hamna mellan stolarna. Kanske sekundräknandet skulle upphöra som en effekt av att utredningen bara skedde hos en myndighet (förslagsvis Försäkringskassan för en enhetligare bedömning)?

Sammanfattningsvis är jag nöjd över att regeringen inte har glömt bort assistansfrågorna, utan faktiskt ständigt påminner om att de fortfarande lever. Tack för det. Men bara utredningar löser inte de stora problem som faktiskt kvarstår, utan det krävs även handling. Glöm inte bort att det återstår väldigt mycket innan absolut orimligt blir rimligt igen.

/Linda Bergstrand, jurist på God Juridik

Vill du komma i kontakt med mig? Mejla till linda.bergstrand@godjuridik.se

Erbjudande till assistansbolag – prenumerera på en jurist!

Gruppbild på våra jurister

Konsultavtalserbjudande – prenumerera på en jurist

Vi erbjuder juridisk rådgivning till ert assistansbolag. Ni får juridisk rådgivning 5 timmar per månad, men betalar endast för 4 timmar. 

Detta ingår: Ring vår jurist som är specialist inom assistansområdet som hjälper er med allt från allmänna frågor om assistans till tolkning av beslut, ansökan om tillfälligt utökad assistans, hjälp vid muntlig förhandling etc. 

Istället för 7020 kronor betalar ni endast 5616 konor exklusive moms per månad för denna tjänst. För tid utöver överenskommelse debiteras ordinarie timtaxa.

Låna en jurist emellanåt

Alternativt kan vi erbjuda våra tjänster till ordinarie timtaxa vid tillfälliga behov. Timtaxan är 1404 kronor exklusive moms för 2020.

Utbildningsbehov?

Vi kan även bistå med skräddarsydda utbildningsinsatser hel- eller halvdag. Kontakta oss för offert.

 

Vi erbjuder våra tjänster i hela landet!

Vill ni komma i kontakt med oss? Mejla till info@godjuridik.se
eller ring oss på 010-405 55 40

 

 

Översyn av yrket personlig assistent

Idag har jag haft förmånen att få delta på KFO:s lunchseminarium där Lars Lööw (bilden), särskild utredare hos socialdepartementet, presenterat sin utredning ”Översyn av yrket personlig assistent”.

Utredningens huvuduppdrag har varit en kartläggning av yrket personlig assistent. Man har skickat ut enkäter till personliga assistenter och fått 1000 svar, intervjuat fokusgrupper, intervjuat 30 assistansanordnare, intervjuat myndigheter och organisationer, haft rundabordssamtal med forskare, analyserat regelverk och kollektivavtal och bearbetat statistik.

Av utredningen framgår följande fakta:
– Det finns 100 000 personliga assistenter i Sverige.
– 70 % av assistenterna är kvinnor.
– 50 % av assistenterna arbetar mindre än 20 timmar per vecka.
– 20 % av assistenterna är anhöriga och anhöriga utför 27 % av assistansen. Lars Lööw påpekade lite försynt att ”utan anhöriga skulle assistansen inte fungera”.
– 67 % av assistenterna är anställda via privata företag, 22 % är kommunalt anställda, 7 % är kooperativt anställda och 4 % är anställda direkt av assistansanvändaren.

Av utredningen framgår också att många assistenter trivs med sitt arbete och stannar länge i yrket. Så självklart, men ändå en kioskvältare i sammanhanget! Personlig assistent är inte bara ett jobb man har i avvaktan på att studierna ska bli klara, utan det är ett roligare och viktigare jobb än så. Självklart för oss i branschen kanske, men viktigt att det uttalas. Det som också framgår är att många skulle rekommendera yrket till andra och att personliga assistenter är mindre stressade än andra i jämförbara yrkesgrupper.

Det finns dock brister i arbetsvillkoren som assistenterna påtalat, bland annat oklara arbetsuppgifter, korta uppsägningstider, otydliga roller, brist på kunskap om lagar och regler gällande såväl assistans som arbetsmiljö.
Det finns också arbetsmiljömässiga utmaningar och följande togs upp:
– Tunga lyft i olika miljöer.
– Ett utsatt arbete p g a ensamarbete.
– Våld, hot, mobbing, sexuella trakasserier förekommer.

Det som också togs upp var schablonbeloppets betydelse för insatsen personlig assistans. Slutsatser som utredningen har dragit kring schablonbeloppet är att lönsamheten i branschen har gått ner och att detta medfört neddragningar vad gäller kompetensutveckling och personalvård. Utredningen anser att regeringen bör väga in assistansvillkor och kompetens vid beslut om schablonbeloppet. Staten har ett övergripande ansvar för personliga assistenters arbetsförhållanden. Lars Lööw uttalade också tydligt att regeringen behöver bli transparent när de förklarar hur och varför schablonbeloppet fastställs som det gör.

Några av utredningens förslag är följande:
– Ökad kunskap. Socialstyrelsen (med hjälp av Arbetsmiljöverket) bör få i uppdrag att ta fram utbildnings- och kunskapsmaterial som görs tillgängligt till alla som behöver.
– Ett tydliggörande av ansvarsfördelning mellan egenvård och hälso- och sjukvårdsuppgifter. Ett uppdrag bör skickas till IVO om systemtillsyn i frågan. Många berörs, då cirka 80 % av assistenterna utför egenvård och 50 % har delegation för hälso- och sjukvårdsuppgifter. Assistansanordnarens roll är otydligt gällande dessa uppgifter.
– Kartlägg hur det förhöjda timbeloppet används. Assistenternas kompetens och handledning kan finansieras genom förhöjt schablonbelopp, men få har beslut om detta. Varför?
– Ge anordnarna ansvar för assistenternas sjuklönekostnader. Detta ökar incitamenten till förebyggande arbete. Det är dessutom krångligt att ersätta mer än 50 000 sjukfall manuellt. Detta kommer att minska de kommunala kostnaderna. Man föreslår att öka schablonersättningen med 3 kronor per timme, vilket är samma summa som LSS-utredningen föreslog, ingen ny beräkning har gjorts.
– Krav på kollektivavtalsliknande villkor. Detta ska vara ett krav för att få bedriva assistans och Försäkringskassan ska ej betala ersättning till de anordnare som ej lever upp till kravet.
– Modernisera hushållslagen. Denna används när den assistentberättigade anställer sina egna assistenter. Den hette tidigare hembiträdeslagen. Rättspraxis och lagkommentar saknas. Vid namnbytet trodde man att tillämpningen skulle fasas ur. Den behöver uppdateras, så att den passar till dagens tillämpning.

Dagens seminarium var väldigt intressant. Själv har jag översiktligt läst utredningen och tycker att den är väldigt bra skriven. Språkmässigt är den väldigt lättläst (i jämförelse med många andra statliga utredningar) och den är tydlig i sitt budskap. Det som genomsyrar hela utredningen är att yrket personlig assistent är ett yrke man kan vara nöjd med, även om det finns anledning att utveckla yrkesrollen, främst genom ett kunskapslyft och bättre anställningsvillkor, för att det ska bli ännu bättre. Det som inte uttalas explicit, till exempel att schablonbeloppet behöver höjas för att kvaliteten i den personliga assistansen inte ska urholkas ytterligare, framgår ändå.

Nu återstår bara att se vad utredningen leder fram till.

/Linda Bergstrand, jurist på God Juridik och God Assistans

Vill du komma i kontakt med mig? Mejla då på linda@godassistans.nu

Försäkringskassans regleringsbrev 2020

I regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan för 2020 är målet det samma som för 2019. Vad gäller assistansersättning ska handläggningen präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet så att den som är berättigad till ersättning också får det.

Regeringen förtydligar att Försäkringskassan ska återrapportera vidtagna åtgärder för att minska bidragsbrott, detta för att säkerställa att assistansersättning används som det är tänk.

En nyhet är att Försäkringskassan har fått tre uppdrag gällande assistansersättning:

  1. Regeringen har begärt djupgående information om orsakerna till att antalet assistansberättigade minskar och förtydligar på sin hemsida att det för regeringen är viktigt att de som har rätt till insatsen också får det.
  2. Regeringen vill, liksom tidigare, genom ett uppdrag om indikatorer för assistansersättning kunna följa utvecklingen av assistansersättningen och utvärdera om det finns behov av andra insatser till personer med funktionsnedsättning. Indikatorerna ska bland annat följa utvecklingen av antalet brukare, timmar, kostnader och antalet avslag.
  3. Regeringen vill följa utvecklingen av den lagändring som trädde i kraft 1 november 2019 som gäller rätt till assistansersättning för den som behöver andningshjälp. Regeringen poängterar på sin hemsida att det är viktigt att lagändringen får det resultat som är avsett.

Vad kan vi då utläsa av detta regleringsbrev i förhållande till tidigare års regleringsbrev? Tja, precis som regeringen själv framhåller är skillnaderna från förra årets regleringsbrev inte så stora.

Skillnaderna jämfört med regleringsbrevet inför 2016 är dock avsevärda. Det förtjänar att påminnas om att regeringen då uttryckte att Försäkringskassan skulle ”bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”. Detta mötte massiv kritik eftersom det sågs som ett försök att lägga sig i Försäkringskassans myndighetsutövning och skrivelsen mildrades redan året därpå, även om intentionen var i stort sett densamma.

Som regleringsbrevet ser ut nu verkar det åtminstone som att en intentionsändring skett jämfört med senare års regleringsbrev. Jag skulle vilja påstå att det går sakta, sakta framåt. Det är lättare än tidigare för barn att beviljas assistans (igen). Det återstår dock oerhört mycket mer innan man kan anse att den som är berättigad till ersättning också får det. I dagsläget hamnar många personer mellan stolarna. Främst gäller det personer som tillhör personkrets 1 och 2 enligt LSS som har en icke-fysisk funktionsnedsättning, men som ändå inte är i stånd att självständigt tillgodose sina grundläggande och övriga behov. I många fall beviljas dessa personer ingen insats alls, vare sig av Försäkringskassan eller kommunen.

Jag hoppas också att regeringen är intresserad av att tala med någon annan än Försäkringskassan gällande vad som bidragit till att allt färre beviljas assistansersättning, såsom exempelvis funktionsrätt Sverige. Försäkringskassans förklaring är jag visserligen väldigt intresserad av, men jag har låga förväntningar på att den motsvarar verkligheten.

Vill du läsa mer finns ytterligare information på regeringens hemsida här. Regleringsbrevet hittar du här.

/Linda Bergstrand, jurist på God Juridik och God Assistans

Vill du komma i kontakt med mig? Mejla då linda.bergstrand@godjuridik.se 

God Jul från God Juridik!

På God Juridik har vi haft ett spännande första år under vilket vi arbetat med många olika sorts ärenden såsom återkrav av sjukpenning, merkostnadsersättning, handikapparkeringstillstånd, skadestånd inom försäkring, godmanskap, bostad med särskild service, bostadsanpassning, särskilt boende enligt LSS, arvskifte, testamente, äktenskapsförord, gåvobrev, framtidsfullmakter, bestridande hos Kronofogden och naturligtvis personlig assistans och assistansersättning. Det har varit ett roligt och lärorikt år!

Vi har även haft förmånen att få föreläsa på KUI:s LSS-konferens där vi kunde konstatera att LSS i allra högsta grad är ett område som engagerar.

Vi ser fram emot 2020 med försiktig framtidstro. Regeringen verkar villiga att stå fast vid att åtminstone inte försämra rättsläget för de funktionsnedsatta i behov av personlig assistans. Efter åratal av gradvis nedmontering av assistansen är detta välkommet.

Behöver du vår hjälp är du alltid välkommen att kontakta oss. Är du kund eller medarbetare i något av våra företag får du ett extra förmånligt pris.

Vi jurister på God Juridik vill passa på att önska er alla en riktigt
God Jul & ett Gott Nytt År!

Gruppbild med våra jurister

/Linda Bergstrand, Karin Ståhlnacke, Ann-Marie Stolberg, Maria von Sydow och Maria Sjöblom

 

Vill du komma i kontakt med oss? Mejla då info@godjuridik.se