God Juridiks jurist Linda Bergstrand informerar kort om framtidsfullmakt. Klicka här för att se filmen: Framtidsfullmakt
Vill du också känna dig trygg med att veta vad som händer i framtiden? Vi hjälper dig gärna att upprätta en framtidsfullmakt. Fast pris är 1781 kronor (inkl. moms).
Mejla info@godjuridik.se eller ring oss på tfn 010-405 55 40
God Juridiks jurist Linda Bergstrand har intervjuats av VLT
VLT har tidigare skrivit om Åsa som kämpar för att få tillbaka sina insatser, hemtjänst i assistansliknande form, enligt socialtjänstlagen (SoL). Detta är inte ett ärende som drivits av God Juridik.
God Juridiks jurist, Linda Bergstrand, har dock intervjuats som utomstående expert kring vad som gäller när ett beslut dras in.
På frågan om en kommun får dra in en insats för en person svarar Linda Bergstrand följande.
– Nej. Om ett beslut inte är tidsbegränsat får det endast ändras om det föreligger väsentligt ändrade förhållanden, det vill säga att den enskildes hjälpbehov har minskat. Det får inte vara en godtycklig bedömning hos kommunerna utan en faktisk förändring. En ändring av ett beslut måste förstås föregås av en utredning och ett nytt beslut.
Vidare framgår att en kommun inte heller kan gå emot en dom från förvaltningsrätten om det inte skett väsentligt ändrade förhållanden sedan dom meddelades.
Du kan läsa artikeln i sin helhet här.
Behöver du hjälp att ansöka om eller överklaga beslut enligt SoL är du varmt välkommen att höra av dig till oss!
Mejla info@godjuridik.se eller ring oss på tfn 010-405 55 40
Vi på God Juridik vill önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år
Vi kan nog alla skriva under på att 2020 inte blev riktigt som planerat. För God Juridiks räkning innebar 2020 inställda möten, mässor och föreläsningar.
Sett ur ett företagsperspektiv känner vi oss ändå nöjda med våra prestationer under året.
Några av årets höjdpunkter som vi ser tillbaka på med extra värme:
– God Juridiks VD, Christian Källström, tillträdde i mars.
– Vi är tacksamma över att allt fler kunder hittat oss under året. Det innebär att vi fått möjligheten att hjälpa många människor.
– Vi har inlett ett samarbete med flertalet assistansbolag under året och ser fram emot ett fortsatt gott samarbete under 2021.
– Vi är fortsatt engagerade i debatten gällande LSS och andra sociala insatser och vi är nöjda över att ha publicerats ett flertal gånger under året.
– Vi är stolta över vårt remissvar över LSS-utredningen.
Vi ser fram emot att lämna 2020 bakom oss och ser fram emot 2021 med tillförsikt och framtidstro. Vår målsättning är att idogt fortsätta arbeta för utvecklingen av de sociala insatserna och vi ser fram emot att få hjälpa ännu fler kunder.
Vi önskar er en riktigt god jul och ett gott nytt år!
Varma hälsningar
Christian, Karin, Maria, Mimmi & Linda
Jag får ofta höra frustration och uppgivenhet hos individer som söker vår juridiska hjälp. Många vittnar om hur svårt det är för dem att bevisa sina hjälpbehov för att få ett korrekt beslut enligt LSS som motsvarar deras just deras behov i vardagen.
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, förkortad till LSS, är en så kallad rättighetslagstiftning. Du måste själv bevisa att du uppfyller lagstiftarens krav och således kan erhålla rättigheterna enligt LSS.
Hur gör man då det?
En juridisk term som aktualiseras här är att personen som gör anspråk på en rättighet bär bevisbördan för att påvisa sin rätt. Att bära bevisbördan innebär att du som påstår något själv ska bevisa det. Du kan exempelvis bevisa det med skriftliga medicinska underlag, med intyg från personal på skolan, korttidsvistelse, daglig verksamhet eller dylikt som känner till hjälpbehov och omständigheter väl.
Vissa hjälpbehov är enkla för utomstående läkare och personal att observera och dessa iakttagelser sker naturligt i vardagen. Detta kan exempelvis vara hjälp med att sätta på sig skorna och jacka eller hjälp med förflyttningar.
Andra hjälpbehov är dock svårare att observera för utomstående såsom hjälpbehov på natten. Eller hur ska en läkare kunna intyga hur många gånger på en dag som en person behöver gå på toaletten?
Allt som oftast tillämpas så kallade skälighetsbedömningar gällande hjälpbehovs omfattning. Om man inte inkommer med ett intyg som påvisar att man har X toalettbesök per dag, gör handläggaren en egen bedömning av hur många toalettbesök som anses rimliga. Dock är sådant förfarande vanskligt för att vad som är rimligt för dig är nödvändigtvis inte skäligt för att tillgodose mina personliga behov.
Jag får allt oftare höra om försvårande omständigheter såsom att personer nekas intyg samt långa köer till läkarkontakt för att be om aktuellt medicinskt underlag.
Det blir allt svårare att påvisa sin rätt till insats enligt LSS. Men orsaken till detta ligger inte på individen som behöver hjälp utan på faktorer utanför individens möjlighet att påverka. Så även om man har rätt till en insats, så kan man inte framgångsrikt påvisa detta.
/Karin Ståhlnacke, jurist
Vill du komma i kontakt med oss jurister på God Juridik?
Mejla info@godjuridik.se eller ring oss på tfn 010-405 55 40
Man kanske kan få uppfattningen att assistansen är under uppbyggnad igen i och med att regeringen (åter-)infört andning och sondmatning som ett grundläggande behov. Men jag skulle vilja påstå att detta är felaktigt. Ansättningen av de grundläggande behoven fortsätter och nu är det den personliga hygienen som är i skottlinjen.
I den s.k. ”sminkdomen”, HFD 2019 ref. 56, uttalar Högsta förvaltningsdomstolen följande: ”Det finns inget uttalande i förarbetena som talar för att med begreppet personlig hygien har avsetts något annat än vad som utgör den normalspråkliga innebörden av begreppet, dvs. att hålla människokroppen ren från smuts och andra ohälsosamma ämnen.” Därefter underkänner HFD sminkning som ett grundläggande behov.
Myndigheterna har, som brukligt, gått på den hårda linjen och underkänt avsevärt fler delar än enbart sminkning som grundläggande behov gällande personlig hygien – såsom rakning, insmörjning m.m.
12 november 2020 kom en dom från kammarrätten i Göteborg som underkänner handtvätt som grundläggande behov, trots att handtvätt naturligtvis syftar till att hålla kroppen ren. (Särskilt viktigt i dessa tider kan man tycka.) Enligt kammarrätten bedöms handtvätt inte vara av sådan integritetskänslig natur att det kan anses som ett grundläggande behov.
Detta är, om inte annat, en fingervisning om vad som komma skall. En tråkig dom kommer sällan ensam.
Vad som är integritetskänsligt eller inte är inte helt självklart och därmed finns ett tolkningsutrymme som innebär att ett ganska stort mått av subjektivitet kommer att tillämpas och i de flesta fall inte till den enskildes fördel. Det är i alla fall min gissning. För några år sedan bedömde myndigheterna att hud mot hud ansågs tillräckligt integritetskänsligt (det var så man motiverade att ytterkläder inte räknades till grundläggande behov längre), men nu räcker alltså inte ens det.
Nedmonteringen av assistansen fortgår, tro inget annat. Som enskild (och som jurist) kan man försöka hålla emot, lämna synpunkter, begära nya intyg och processa mot myndigheterna. Men varför gick myndigheterna över från att faktiskt vilja hjälpa människor till att mer agera nitisk dörrvakt för alla som behöver assistans?
Jag vädjar till Sveriges politiker: Om det finns en faktiskt politisk vilja att den som behöver stöd ska få det (se God Juridiks tidigare inlägg gällande januariavtalet ), så måste ni visa den tydligare. Ändra lagstiftningen. Nu. Det önskar jag mig i julklapp i år.
/Linda Bergstrand, jurist
Vill du komma i kontakt med oss?
Mejla info@godjuridik.se eller ring oss på tfn 010-405 55 40
God Juridik har på senare tid arbetat med överklagan av ett flertal ärenden gällande omvårdnadsbidrag. Ett av ärendena gällde en familj där en förälder 2018 beviljats ett och ett halvt vårdbidrag för två barn med funktionsnedsättning och som vid en omprövning istället beviljats ett halvt omvårdnadsbidrag för samma barn. Föräldern hade inte några merkostnader inräknade i vårdbidraget, varför en direkt jämförelse kunde göras med omvårdnadsbidraget. Barnens funktionsnedsättning var densamma som tidigare och hjälpbehovet hade inte minskat. Enda skillnaden var att barnen blivit 2 år äldre, vilket innebär att det normala föräldraansvaret minskat samtidigt som hjälpbehovet ökat i förhållande till barn utan funktionsnedsättning i samma ålder.
God Juridik har tidigare skrivit om att det av lagens förarbeten framgår att nivåerna för vårdbidrag och omvårdnadsbidrag ska vara jämförbara.
Detta styrks även av ett uttalande av socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi. I en intervju med SVT säger Ardalan Shekarabi att syftet med reformen inte var att det skulle bli ett mer strikt regelverk, utan tvärtom. Syftet med reformen var större tydlighet, transparens och öppenhet i tillämpningen av regelverket.
Sedan den nya insatsen omvårdnadsbidrag infördes har dock 55 % fått minskad eller indragen ersättning i förhållande till tidigare beslut om vårdbidrag. Siffrorna är hämtade från SVT.
Inspektionen för socialförsäkringen har i en rapport 2020:5 ”Införandet av omvårdnadsbidrag och merkostnadsersättning” granskat hur Försäkringskassan har infört två nya förmåner i sin verksamhet till personer med funktionsnedsättning.
Inspektionen för socialförsäkringen har intervjuat handläggare och beslutsfattare hos Försäkringskassan som uppger att de upplever att flera försäkrade personer får lägre ersättningsnivåer på grund av att många beslut om vårdbidrag har varit för generösa och att de upplever att det tidigare ofta fattades schablonmässiga beslut inom vårdbidrag utifrån diagnos, vilket inte längre sker.
SVT har intervjuat Andreas Larsson, verksamhetsområdeschef hos Försäkringskassan, som menar att det kan finnas naturliga orsaker till varför ersättningen blivit lägre med omvårdnadsbidrag i förhållande till vårdbidrag. Han anger bl a att konstruktionen är olika och att vårdbehovet hos ett barn kanske blivit mindre då barnet blivit äldre.
God Juridik finner det dock osannolikt att en så kraftig minskning av ersättning beror på ”naturliga orsaker” och anser att Försäkringskassan behöver göra en djupare analys. Om syftet från regeringens sida inte varit att skärpa lagstiftningen bör regeringen vidta åtgärder, exempelvis i form av förtydligad lagstiftning, för att få systemet på rätt köl igen.
Behöver du hjälp att ansöka om eller överklaga beslut om omvårdnadsbidrag? Kontakta oss så hjälper vi dig.
Mejla info@godjuridik.se eller ring oss på tfn 010-405 55 40
Vi är stolta över att kunna presentera vår nya Facebook-sida.
Du hittar den HÄR.
Välkommen att följa oss på sociala medier!
Vill du komma i kontakt med oss?
Mejla info@godjuridik.se eller ring oss på tfn 010-405 55 40
Hur ska föräldern kunna utöva tillsyn om man lämnar barnet ensamt medan man parkerar på en ordinarie parkeringsruta?
I en debattartikel på Heja Olika skriver God Juridiks jurist Karin Ståhlnacke om hur föräldrar till barn med funktionsnedsättning många gånger får avslag på sin ansökan om parkeringstillstånd med hänvisning till det så kallade föräldraansvaret.
När parkeringstillstånd nekas så hänvisas vårdnadshavarna till att nyttja särskilda av- och pålastningsplatser som ofta ligger i nära anslutning till entréer. Vårdnadshavaren kan dock inte utöva tillsyn över sitt barn samtidigt som han eller hon kör bort för att parkera bilen på en ordinarie parkeringsruta.
– Om kommunerna fortsätter att tillämpa föräldraansvar på barns ansökningar skulle detta innebära att parkeringstillstånd aldrig kan beviljas barn med funktionsnedsättningar, menar Karin Ståhlnacke. Det saknas dock rättskällor som styrker en sådan kategorisk avgränsning.
Du kan läsa artikeln i sin helhet här.
Behöver du hjälp att ansöka om eller överklaga beslut om parkeringstillstånd är du varmt välkommen att höra av dig till oss!
Mejla info@godjuridik.se eller ring oss på tfn 010-405 55 40
God Juridik har tidigare skrivit om LSS-utredningen som gått ut på remiss. God Juridiks jurister vill självfallet vara med och påverka rättsutvecklingen inom LSS och har därför valt att skriva ett remissyttrande. Detta är yttrandet i sin helhet.
God Juridik anser att för att uppnå det nationella målet för funktionshinderpolitiken – att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund – kan inte målsättningen samtidigt vara att spara. Denna utredning präglas av ett tydligt sparfokus.
God Juridik anser att en ny LSS-utredning med fokus på kvalitet och utveckling hade varit lämpligt att tillsätta. För att förbättra en redan urholkad lagstiftning krävs ytterligare resurser.
God Juridik noterar att det förefaller vara så att minskningen av antalet assistansberättigade personer motsvarar ökningen av antalet boende i bostad enligt LSS. Detta tyder på att indragningen av assistansen antagligen har varit felaktig. Det förefaller vidare vara så att Försäkringskassans iver att spara pengar genererar kostnader hos kommunen istället.
När det gäller den enskildes rättigheter finner vi följande förslag lämpliga:
God Juridik instämmer i utredningens förslag, under förutsättning att rätten till personlig assistans inte försämras ytterligare än vad som redan skett genom domstolspraxis.
Det bör tydligt framgå att tillsyn inkluderas i insatsen och det bör säkerställas att stöd kommer att beviljas i tillräcklig omfattning, annars riskerar kommunen hantera insatsen på samma sätt som boendestöd beviljas i dag. Det skulle med andra ord inte bli någon större skillnad.
God Juridik delar utredningens uppfattning att personlig assistans är det främsta sättet för personer med svåra funktionsnedsättningar att ha makt över sitt eget liv.
God Juridik anser därför att det är av största vikt att inte urholka lagstiftningen ytterligare, utan stärka insatsen så att den som behöver insatsen också får den.
Vad gäller genomsnittligt beviljat timantal så vill God Juridik framhålla ett skäl till ökningen hos Försäkringskassan som inte nämns i utredningen. God Juridik vill att utredningen beaktar att när allt färre personer beviljas assistansersättning leder detta till att det bara är personer med oerhört omfattande hjälpbehov som beviljas insatsen, vilket i sig leder till att det blir fler beviljade timmar i genomsnitt per person. Denna teori stödjs också av jämförande siffror från kommunerna där ökningen inte tillnärmelsevis är lika stor.
God Juridik delar inte utredningens förslag till att behålla dagens system för att fastställa de grundläggande behovens omfattning.
God Juridik vill ange ett flertal skäl till detta:
Av utredningen framgår att det grundläggande behovet ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” har ökat till att knappt 13 procent beviljades tid för aktiv tillsyn på grund av psykiskt tillstånd 2014 i jämförelse med 7 procent 2005/2006.
Utredaren framhåller att personlig assistans kanske inte är den mest ändamålsenliga insatsen för de personer som beviljas aktiv tillsyn, bl.a. på grund av att personlig assistans är en insats med mer begränsad insyn och tillsyn än övriga insatser i LSS och det saknas krav på formell kompetens hos den som utför insatsen.
God Juridik anser att siffrorna från 2014 är för gamla för att någon slutsats ska kunna dras av om insatsen avseende detta grundläggande behov är fortsatt ökande. Vår uppfattning är att mycket få beviljas assistansersättning för det grundläggande behovet ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” och att en kraftig minskning även skett avseende hur många som beviljas assistansersättning för det grundläggande behovet kommunikation, vilket hör ihop med detta.
God Juridik vill framhålla att vi i vår yrkesroll möter många personer där LSS-boende är enda alternativet till personlig assistans dygnet runt på grund av behov av aktiv tillsyn med anledning av ett psykiskt tillstånd. Dock är det så att den insatsen ofta inte fungerar optimalt p.g.a. att för många personal knyts till den enskilde, hög personalomsättning gör att personal inte hinner lära sig kommunicera med den enskilde, personalen på boendet saknar formell kompetens för det jobb den ska utföra, etc.
God Juridik vill därför framhålla att personlig assistans är ypperligt viktigt som ett alternativ till boende. I och med att insatsen personlig assistans och assistansersättning har urholkats finns ofta alternativet personlig assistans inte i verkligheten för personer med svår psykisk funktionsnedsättning. De hamnar mellan stolarna och ett oerhört tungt ansvar för dessa personer läggs på deras anhöriga.
God Juridik är av uppfattningen att det främjar individer att erhålla en samlad insats för sina hjälpbehov. Ansvaret för olika typer av hjälpbehov bör inte fördelas mellan olika huvudmän. Det är i praktiken svårt att verkställa då besluten oftast avser punktinsatser på några minuter. Vi anser att insatsen ska vara sammanhållen för att på så sätt minimera att ansvar faller mellan stolarna på de olika aktörerna, såsom assistenter kontra regionerna.
God Juridik instämmer i att det normala föräldraansvaret bör förtydligas för en mer rättssäker prövning. I dagsläget varierar myndigheternas bedömningar avsevärt och generellt bedöms det normala föräldraansvaret vara mycket omfattande, vilket exkluderar funktionsnedsatta barn från insatsen personlig assistans.
God Juridik anser det inte tillräckligt med ett förtydligande genom riktlinjer och kunskapsstöd, utan anser att en reglering i lag måste till för att enhetliga bedömningar ska göras. Riktlinjer och kunskapsstöd är enbart hjälpmedel och de problem som finns i dagsläget med godtyckliga bedömningar förväntas kvarstå utan tydligare reglering.
God Juridik är av uppfattningen att ett huvudmannaskap ska åläggas Försäkringskassan att utreda och bevilja samtliga ansökningar avseende personlig assistans.
Dock är nuvarande utformning av utredningen så pass bristfällig att det inte är möjligt att förordna om ett statligt huvudmannaskap. Anledningen är att det saknas instruktioner för hur behovsbedömningen ska göras. Flertalet frågor uppkommer omedelbart såsom: Ska man ens låta uppdelningen kvarstå mellan grundläggande hjälpbehov och övriga behov? Finns det en miniminivå av hjälpbehov en individ bör uppnå och vad är detta för karaktär och omfattning i sådana fall? Etc.
Fördelarna med Försäkringskassan som huvudman är följande:
Nackdelarna med Försäkringskassan som huvudman är följande:
God Juridik anser att lagstiftaren måste förtydliga att ett förstatligande av assistansen inte får medföra att individer som idag är beviljade assistans från kommuner, blir av med dessa beslut vid en övergång till Försäkringskassan.
Som nämnt ovan under punkt 4, görs det olika bedömningar beroende på vilken kommun en individ är bosatt i. Vissa kommuner beviljar personlig assistans när omfattningen av de grundläggande hjälpbehoven uppgår till strax över tre timmar per vecka, med vägledning av HFD 2018 ref 13.
Sedan denna praxis har kammarrätterna systematiskt ytterligare inskränkt rätten till assistans genom att inte godkänna omfattningar långt över tre timmar per vecka. Alla avgöranden där det nekas assistans trots att behov av hjälp föreligger med fler, än ett fåtal timmar grundläggande hjälpbehov, går utöver HFD:s praxis och inskränker således rätten till assistans ytterligare. Det finns kommuner som kräver väsentligt fler grundläggande timmar, uppåt åtta per vecka, innan bifall på ansökan om personlig assistans ges.
God Juridik önskar uttrycka en stark oro att en övergång till Försäkringskassan som huvudman kan leda till att lägsta minimikrav i omfattning av grundläggande timmar kan höjas över hela landet. Ett sådant förfarande kommer in sådana fall medföra att individer som är beviljade mindre beslut om assistans från sina kommuner idag, kommer att bli av med sin assistans.
Det är uppenbart att det behövs ytterligare vägledning avseende vilken miniminivå som krävs för att man ska bevilja personlig assistans. Vi önskar att lagstiftaren med all tydlighet poängterar att förutsättningarna för rätten till assistans inte försämras ytterligare vid en övergång till Försäkringskassan som huvudman.
I utredningen anges följande.
Som vi återkommer till i kapitel 23 är vår slutsats att utvecklingen mot fler privata anordnare inneburit en snabbare ökning av det genomsnittliga antalet timmar per assistansberättigad än vi hade sett annars. Slutsatsen baseras inte på att antalet timmar i genomsnitt skiljer sig åt beroende på om anordnaren är privat eller kommunal, för någon sådan skillnad finns inte. I stället är det utvecklingstakten som skiljer sig åt. De som anlitar privata anordnare har från början färre timmar i genomsnitt än de som valt kommunen, men skillnaden jämnas ut över tiden till följd av en snabbare ökningstakt för dem som har privat anordnare.
Detta har sin naturliga förklaring i att den enskilde som anser att kommunen eller Försäkringskassan felaktigt nekat assistans eller inte beviljat tillräckligt med assistans vänder sig till privata anordnare med jurister. Dessa kan sedan hjälpa den enskilde att få rätt antal timmar utifrån sitt behov, genom att överklaga beslut.
I utredningen anges även följande.
Det den privata anordnaren i huvudsak kan göra är att bistå med att motivera kundens rätt till ersättning inom ramen för vad lagen anger. Om lagen är otydlig ökar utrymmet för att genom argument och överklaganden få fler timmar beviljade.
Otydligheter i lagen ger även kommunen och Försäkringskassan större möjligheter att inskränka rättigheterna i LSS, vilket är en stor anledning till att enskilda väljer anordnare med jurister.
I utredningen anges följande.
Vissa kommuner har framfört till utredningen att en delförklaring till att kommunerna i genomsnitt har högre timkostnad för att anordna assistans är att skälet till att vissa assistansmottagare vänder sig till kommunen är att de inte hittat en privat anordnare som åtagit sig att utföra assistansen då det anses förenat med höga kostnader att anordna deras assistans.
och …
Vi bedömer att det rent principiellt vore önskvärt att införa vissa restriktioner av anordnarnas möjligheter att avstå kunder, men att det inte är lämpligt eller möjligt att göra detta i praktiken.
Det är anmärkningsvärt att beslutets utformning och möjligheten att utföra assistans överhuvudtaget inte diskuteras. Det går inte att jämföra med skolan där varje elev har samma skolplan etc. Inom assistansen är varje behov olika och varje beslut olika och tyvärr finns det en del personer som inte får assistans beviljat i sådan omfattning att behoven kan tillgodoses.
Om kommunen har högre kostnader för att utföra assistansen beror det sannolikt delvis på att det beviljats för få timmar assistans och att kommunen inte beviljar ytterligare assistans eller överklagar Försäkringskassans beslut. Kommunen går ofta in med ytterligare resurser utan att beslut tagits om att bevilja ytterligare assistans, vilket får till följd att personen inte kan välja en annan anordnare.
Av utredningen framgår följande:
Enligt enkätundersökningen upplever handläggarna att de måste lägga ansenlig tid på att hantera och bemöta synpunkter och underlag från privata anordnare och att detta uppfattas som problematiskt.
God Juridik ser det som problematiskt att utbildade LSS-handläggare anser det problematiskt att bemöta synpunkter och underlag. Om beslut och utredningar var av högre kvalitet och mindre godtyckliga (i synnerhet avseende föräldraansvarets omfattning och gränsen för rätten till assistans) skulle sannolikt synpunkterna minska.
När det gäller underlag från privata anordnare bör det beaktas att vissa kommuner kräver ett sådant underlag innan de påbörjar sin utredning.
Av utredningen framgår också följande.
Handläggarna ger också uttryck för att medicinska underlag utfärdas av hälso- och sjukvårdspersonal som är anställda, eller arbetar på uppdrag, av assistansanordnaren. I dessa fall kan det bli svårt för Försäkringskassan att värdera objektiviteten i utlåtandet, eftersom den som utfärdat utlåtandet direkt eller indirekt har intressen i ärendet.
Hade kommunen eller Försäkringskassan medverkat till att den enskilde fick tillgång till arbetsterapeuter och ADL-bedömningar skulle sannolikt det upplevda problemet minska.
Det förefaller även vara så att Försäkringskassan i allmänhet behöver ha en bättre dialog med vården för att bättra på förtroendet. Det kan även behövas ett gemensamt språk där vården förstår vad Försäkringskassan efterfrågar och tvärtom.
Det vore även bra om Försäkringskassan, kommunerna och regionerna (SKR) kunde enas om vilket underlag och vilka intyg som bör finnas med i en bedömning av rätten till assistans, hur dessa ska utformas och vem som ska utfärda dem.
Utan hjälp av privata anordnares jurister hade hundratals eller tusentals personer blivit beviljade färre timmar assistans än deras faktiska behov av hjälp vilket hade drabbat den enskilde, dennes anhöriga och kommunernas budget.
God Juridik avstyrker förslaget till differentierad schablon eftersom samtliga förslag antingen medför ökade administrativa kostnader, mindre flexibilitet, risk för ökat fusk och ett större behov av tillsyn.
När det gäller differentiering av schablonen vill God Juridik även framföra följande.
Det anses i praxis inte vara Försäkringskassans eller kommunens ansvar att se till att den beviljade assistansen är möjlig att utföra. Detta kan medföra problem när det beviljas assistans i form av punktinsatser exempelvis för toalettbesök och tillsyn. Den nuvarande schablonen innehåller ingen ersättning för att assistenten ska kunna vara på plats, utöver den tid det beviljats assistans.
Schablonen bör således innehålla ett påslag med ca 25 % i fall där hela eller delar av assistansen beviljas i punktform. Siffran 25 % härstammar från beräkningar av de kommunala ersättningarna till privata hemtjänstutförare, som utöver ersättning för de normala kostnaderna (som är ungefär i nivå med den statliga schablonen) just innehåller ett påslag om ca 25 % för tid för standby m.m.
Alternativet, vilket är att förera, är att i besluten om assistans tas hänsyn till utförandet av insatsen och det beviljas tid för att assistenten ska kunna finnas på plats när behov av hjälp uppstår.
God Juridik tillstyrker förslaget men ser risker med förslaget. Det riskerar att bidra till att anordnare ger den enskilde mindre möjlighet att själv välja assistent.
13.2.4 Oberoende juridiskt stöd i ärenden om insatser i LSS
God Juridik anser att utredningen har gjort en felaktig bedömning avseende behovet av ett oberoende juridiskt stöd i ärenden om LSS och att det finns anledning att utreda detta vidare.
Utredningen borde analysera på vilket sätt det offentliga skulle kunna bistå personer som ansöker om personlig assistans eller ersättning för sådan med oberoende rättsligt stöd i syfte att göra personerna mindre beroende eller helt oberoende av anordnarna.
Det påstås i utredningen att man kan få rättshjälp men detta beviljas i stort sett aldrig när den enskilde överklagar ett myndighetsbeslut. Detta utifrån att både kommunen och Försäkringskassan har en serviceskyldighet och ett utredningsansvar samt att det redan idag finns oberoende stöd för personer med funktionsnedsättning.
I många fall förefaller, framför allt, kommunerna anse att serviceskyldigheten försvinner när ärenden överklagas, om den alls respekterats innan. Det utreds sällan fullt ut om kommunen vill neka assistans. Kommunen tar nästan bara kontakt med läkare m.fl. i syfte att kunna avslå en ansökan.
Det går såldes inte att förlita sig på myndighetens utredningsansvar och serviceskyldighet. Hade det gått att lita på att myndigheterna alltid gjorde sitt jobb fullt hade inte så många brukare valt privata anordnare med jurister och det hade inte funnits så många domar som visar att myndigheterna har fattat felaktiga beslut.
De oberoende organisationerna är få och underfinansierade för att verkligen kunna bistå som ombud.
Med rättshjälp skulle det gå att minska beroendet mellan den enskilde och anordnaren.
Det ligger i linje med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, art 12 punkt 3, att erbjuda större möjligheter till att erhålla rättshjälp.
De personer som är drabbade av psykiska funktionedsättningar saknar ofta förmåga att på egen hand driva processer i domstol. Det går inte heller att lägga bördan på en god man eller förvaltare att agera som juridiska ombud i domstol (även om flera klarar det bra), eftersom många LSS-ärenden blivit komplicerade med case law-liknande inslag.
Utifrån vad som anges i artikeln, ”Vem får prövningstillstånd i Kammarrätt?”, i Förvaltningsrättslig tidskrift nummer 2020 2 förefaller det uppenbart att enskilda i allmänhet behöver juridisk hjälp för att föra sin talan.
Följande anges där.
Genom våra statistiska tester har vi kunnat fastställa att det föreligger ett beroende mellan vem som överklagar förvaltningsrättens avgörande och kammarrätternas beslut att meddela, eller inte meddela, pt. Med andra ord har vi påvisat en korrelation mellan variablerna part och prövningstillstånd. Viktigt att notera är dock att vår studie inte säger någonting om kausaliteten mellan dessa variabler. Varför enskilda parter löper en betydligt högre risk att nekas pt vet vi alltså inte.
I den internationella litteraturen avseende ”party capability” finns det dock ett antal etablerade förklaringsmodeller till varför allmänna organ tenderar att ha bättre processodds än enskilda subjekt, däribland: (1) skillnader i partsförmåga; (2) den s.k. ”urvalseffekten”; samt (3) en ”myndighetsbias” hos domstolarna.
I synnerhet skillnaden i partsförmåga är intressant att belysa. Följande anges i artikeln.
En första förklaring till de skilda pt-frekvenserna skulle således kunna kan vara att enskilda – som typiskt sett tvingas föra talan utan juridiskt biträde i förvaltningsprocessen – inte har förmåga att processa på ett ändamålsenligt vis, dvs. på ett övertygande sätt motivera varför pt skall beviljas. Detta till skillnad från det allmänna, som kan antas ha kunskap om pt-grunderna och därmed möjlighet att argumentera i relation till dessa.
Samtliga förklaringar visar att den enskilde normalt sett är i underläge gentemot stat och kommun, varför det förefaller krävas hjälp. Det anges även i artikeln finns det anledning att utreda varför det ser ut så här, vilket God Juridik instämmer i, i synnerhet när det gäller partsförmågan för personer med olika psykiska funktionsnedsättningar.
Då personer med funktionsnedsättning generellt sett har lägre inkomster har dessa ofta även ekonomiska svårigheter att anlita ett oberoende juridiskt ombud.
Då beslut om olika sociala insatser är av stor betydelse för dessa personer bör möjligheten till rättshjälp utökas till att omfatta den typen av ärenden. Rättshjälpslagen har förvisso inget undantag för processer i förvaltningsrätten, men för att visa att det bör beviljas rättshjälp till personer med funktionsnedsättningar som överklagar ett myndighetsbeslut, behöver lagen förtydligas.
Det finns flera anledningar till att de flesta brukare anlitar privata bolag. En av dessa anledningar är att de kan få gratis juridisk hjälp. Utan sådan hjälp riskerar de att stå ensamma mot en myndighet med en processavdelning eller inhyrda jurister/advokater. Vill man motverka det beroendeförhållande som ofta uppstår i samband med detta, behöver det finnas ett realistiskt alternativ. Det alternativet är oberoende jurister som bekostas med rättshjälp.
Det förefaller krävas rättshjälp för en riktig möjlighet till ett oberoende juridiskt stöd och för att bryta beroendet av privata anordnare och för att den enskilde ska ha möjlighet att tillvarata sina rättigheter.
Utredningen föreslår att införa treårsomprövningar istället för tvåårsomprövningar hos Försäkringskassan.
I vår yrkesprofession har vi jurister på God Juridik genom åren träffat så många brukare och anhöriga som varit oerhört rädda inför sin omprövning hos myndigheten. Särskilt i tider när rättspraxis smalnat av insatsen har många haft en befogad rädsla att få sin assistansersättning eller personliga assistans indragen. Detta har inte berott på att den enskildes hjälpbehov minskat, då hjälpbehovet snarare tenderar att öka med tiden.
God Juridik anser att den enskilde inte borde kunna få sin assistansersättning indragen med mindre än att hjälpbehovet minskat eller till följd av andra väsentligt ändrade förhållanden. Vi föreslår därför en treårsuppföljning istället för en treårsomprövning. Då kan myndigheten försäkra sig om huruvida hjälpbehovet kvarstår och den enskilde kan lita på att den insats som myndigheten beviljat inte kommer att minskas eller dras in med mindre än att hjälpbehovet minskat eller någon annan väsentlig ändring har skett som påverkar insatsen.
Regleringen om att Försäkringskassan ska ompröva alla beslut innan de kan överklagas bör ändras. Detta är en intern process hos Försäkringskassan som tar tid och kostar samhället pengar, utan att det tillför något som helst värde för den enskilde.
Besluten ändras mycket sällan men däremot görs ofta tillägg till motiveringen och grunden för Försäkringskassans beslut. Det leder ofta till att blir mer förvirrande för den enskilde avseende vilka grunder Försäkringskassan nekat/dragit in/återkrävt assistans på.
God Juridik föreslår att omprövning hos Försäkringskassan ska motsvara den omprövning som görs hos kommunerna i dagsläget när kommunerna mottar en överklagan. D.v.s. kommunerna går igenom överklagandet, justerar eventuella felaktigheter såsom felräkningar och dylikt och skickar därefter överklagandet omgående till förvaltningsrätten för en fristående prövning.
Anordnarna av assistans har ett ansvar gentemot samhället och Försäkringskassan och kan exempelvis bli återbetalningsskyldiga av felaktigt utbetald assistansersättning.
Samtidigt har Försäkringskassan inte några som helst skyldigheter gentemot anordnarna. Ett beslut om att inte betala ut ersättning till en anordnare kan exempelvis inte överklagas. Det saknas regler för vad som händer när Försäkringskassan betalar ut ersättning till fel anordnare, betalar ut för sent, håller inne ersättning eller godtyckligt ändrar sina regler och rutiner.
Det behövs en balans mellan skyldigheter och rättigheter i förhållandet mellan anordnare och Försäkringskassan.
Remissvaret är sammanställt av juristerna vid God Juridik
Linda Bergstrand, Christian Källström och Karin Ståhlnacke
Remissyttrandet går att ladda ner som PDF här: Remissyttrande LSS-utredningen 201023.
Kontakta God Juridik på info@godjuridik.se eller på 010 405 55 40.
Historiskt sett har kommunen kunnat få retroaktiv ersättning av Försäkringskassan för sina kostnader gällande personlig assistans när kommunen fattat beslut om personlig assistans i avvaktan på ett beslut om assistansersättning från Försäkringskassan. Detta oavsett om den enskilde valt kommunen eller annan anordnare av assistansen.
I april 2019 ändrade dock Försäkringskassan sin tolkning av 51 kap. 17 § SFB, vilket innebär att Försäkringskassan nu endast betalar ut ersättning till kommunen när kommunen själv varit utförare av assistansen och alltså inte när den enskilde valt en annan anordnare.
Detta har förstås lett till minskade intäkter för kommunerna, vilket i sin tur lett till att några kommuner valt att endast bevilja personlig assistans i avvaktan på Försäkringskassans beslut om den enskilde valt kommunen som assistansanordnare.
Att frånta den enskilde möjligheten att själv få välja assistansanordnare själv strider mot lagen.
God Juridik ser detta som en principiellt mycket viktig fråga. Den enskildes självbestämmande är såväl uttryckt i lag som i förarbeten till lagen. Kommunernas agerande innebär dessutom en konkurrensbegränsning för privata aktörer inom assistansbranschen.
God Juridiks jurister har nyligen drivit och vunnit ett mål där förvaltningsrätten fastställt den enskildes rätt att välja assistansanordnare, först interimistiskt och sedan genom ett slutligt avgörande. Kommunen i fråga överklagade vidare till kammarrätten som dock inte beviljade prövningstillstånd.
God Juridik har vidare IVO-anmält en kommun som inte medger att den enskilde väljer en privat anordnare av sin personliga assistans, när denne fått beslut om ersättning för kostnader för personlig assistans enlig LSS från kommunen. Kommunen har angett att detta endast skulle gälla under tiden som Försäkringskassan utreder. God Juridiks inställning är att detta inte är ett giltigt undantag från den enskildes rätt att välja anordnare. Att kommunen inte får betalt från Försäkringskassan är något som inte bör påverka den enskildes rätt att välja anordnare.
Har du frågor gällande personlig assistans är du välkommen att kontakta oss. Vi har alltid en inledande timmes gratis rådgivning.
Kontakta God Juridik på info@godjuridik.se eller på 010 405 55 40.